Omställning, piskor och morötter

Ung Redaktion
Ett av fredagens längre panelsamtal, sammanfattat.

Precis som Frihamnsdagarna ger stor plats åt arrangörer som fyller syftet att locka folk till evenemanget, allt från food-trucks till graffiti-stationer och second-handbutiker, är en stor del av Frihamnsdagarna också tillägnat åt viktiga politiska debatter och diskussioner. Och ett av fredagens mer ambitiösa moment var panelsamtalet som pågick i paviljong Dawit: “Industrins gröna omställning – jobb står redan på spel i brist på el”.

Deltagande var både representanter för politiska partier och centrala företag i västsveriges industri, från partierna Liberalerna, Moderaterna och Socialdemokraterna till Preem, IF Metall och Borealis Sverige. Samtalet handlade i stort sett om frågan i rubriken, och började ungefär som man skulle förvänta sig, ämnet introduceras och sammanfattas: det finns en stor grön omställning som måste genomföras, och där spelar västsverige en stor roll som en av landets större industricentrum. 

De tre företagen fick säga sitt i tre minuter. Borealis, som enligt VD Anders Fröberg “genomför världens energiomställning”, talade mycket om att staten, och i större skala EU, använder “ganska mycket piska” gällande omställningen, och ett bättre alternativ skulle vara att hitta ett mer positivt sätt att övertyga, en “morot”; “moroten” kontra “piskan” blev lite av ett återkommande tema under samtalet. Marie Nilsson på IF Metall talade inledningsvis mer om det politiska läget, och hur militära konflikter och politiska förhandlingar har en effekt på omställningen precis som marknadens konkurrens och avtal har. Hon frågade om vi som land ska fortsätta producera batterier, “eller är det Kina som ska fortsätta dominera”; med största sannolikhet en kommentar på att Northvolt nyligen gick i konkurs, en händelse som för många fortfarande ligger nära i minnet. Slutligen tog även Preems Hållbarhetschef Peter Abrahamsson till tals, och presenterade Preem, som historiskt sett varit ett företag helt tillägnat försäljningen av fossila bränslen, som ett företag som idag “tar ledartröjan” för en grön omställning, men även ett företag som inte kan komma särskilt långt med denna omställning om inte den förändringen efterfrågas av marknaden; Abrahamssons meddelande till ledamöterna var koncist: “Efterfrågan måste styras politiskt, annars sker inte omställningen.”

Efter dessa korta anföranden var det dags för politikerna att komma till tals, och med det började “debatten” på riktigt. Liberalernas Helena Gellerman var först att prata och höll anförandet nästan helt till sitt eget parti och deras politik, och talade gott om hur det “är mitt parti som har klimatpolitiken”. Men det återkommande temat var att “inte bara titta på ett kraftslag”, ett budskap som ekades av moderaternas David Josefsson när han fick mikrofonen; vad som dock skiljde sig med Davids anförande var det större fokuset på att beskylla politik från den tidigare regeringen. Så när det var dags för Socialdemokraternas Mattias Jonsson att tala inledde moderatorn med: “Mattias, du blir ju inte utpekad, men du blir det”. Men Jonsson lade sitt fokus på att tala om hur den internationella handelssituationen också har en stor påverkan på omställningen, och till vilken grad den försvårats med bland annat Donald Trump som president i USA, där den välkänt nyckfulla ledaren lätt kan utpressa den europeiska marknaden genom att hota med skyhöga tullar.

Därefter fick ledamöterna en , Liberalerna talade fortsatt om det egna partiets insatser, bland annat med att inleda diskussioner mellan fiskarna på Öckerö och företag som ville bygga vindkraftverk runt ön, och Moderaterna byggde i stort sett vidare på vad de tidigare sagt; Socialdemokraterna talade gott om gröna krediter och ville slå ett slag för “energieffektivisering och innovation”.

När representanterna för de närvarande företagen fick ge sin respons på vad de hört från partierna var de inte enormt nöjda, Abrahamsson menade att svaren hade fokuserat nästan enbart på produktionen av mer el, och att en större omställning, inkluderande saker som transportmedel, var minst lika viktig. Nilsson och Fröberg verkade i stort hålla med, och Fröberg konstaterade att ingen tänkte stort, det behövdes mer för att locka till omställningen, “vi behöver dem där morötterna.”

Efter en kort avrundning tackades alla medlemmar i panelsamtalet för deras deltagande, och även om faktumet att man kanske inte kommit fram till några tydliga svar eller överenskommelser hängde kvar i luften, var stämningen inget annat än munter. 

Text och foto: Alexander Lindahl